Skavet nr. 67

Ser min egen kropp i spegeln. De vida shortsens i bomull. Den bara överkroppen. Hårda axlar, breda överarmar. Brösten som är stora för kroppens längd, men ryms i a-kupor. Händerna som sluts om skumgummihandtagen. Den för stunden platta magen, musklerna som spelar under huden.

Högerbenets styrka, den ständigt spända muskeln utmed vadens utsida.

Jag ser min kropp och ler.

Idisslar de här dagarna. Tuggar och sköjs och tuggar igen.
Kroppens lynnighet. Min egen känsla av misslyckande.
Rädslan.

Allt jag inte kan som bara kan räddas av att jag alltid kan göra det som jag verkligen kan.
Kroppens marginaler, så små.
Mitt folk. Så fattiga. Inlåsta. Vad blir det ens av oss?

Jag ger henne bilderna av dem som om jag smugglade dem under bordet.
Inget dåligt track-reckord för en som är ful som jag, skriver jag.
Lägg av!
Jo, sned i ansiktet och har gula tänder.
Skärp dig!

Jag tänker på fingrarna som sluter sig om handtagen. Hur stela de är. Hur jag aldrig kommer kunna skriva fort nog.
Kommer aldrig kunna leverera så fort som det förväntas av detta pissjobb, skriver jag till henne.

Jag tänker på att allt handlar om vem en känner och inte känner, och att de ljuger, de som säger att de inte gör det. Och att jag inte orkar ett sådant jobb. Inte orkar någonting.
Att jag aldrig kommer kunna vara snabb nog, flexibel nog, trygg nog.
Att jag aldrig mer vill rädda mig med arbete.

Skönlitteraturen spottar sina syrliga loskor när jag läser.
”Jag lever med dig /…/ jag vet vad du tycker är smått”.
Ha, precis så, tänker jag. Jag ska skriva den grundaste avhandlingen ni någonsin läst. Lyxproblem över huvud taget att kunna ha denna sorts ångest över ett arbete som inte handlar om liv eller död. Gå inte på det. Svälj inte betet. Något annat är större.

Vad hände med henne? ska de fråga.
Vet inte, hon försvann.
Trist, hon verkade ju ha framtiden för sig.

Jag tänker att de kanske behöver någon som svarar i telefonen på brorsans fabrik. Det räcker. Jag fantiserar om att spotta syra vid deras fötter, de som tänker att jag slösat bort någon begåvning.

Värdet. Hur det slingrar sig om varandra mellan intellekt och kött. Sitter fast det i det yttre trycket, skulle Fiona sagt, i det som stavas funktionsmaktordning.

Allt jag svalt tränger upp ur den mun som svalt det.
Insikten om att jag på inget sätt är immun.

Kroppen. Så lätt den tappar i värde när endast den som får betalt för det ser den utan kläder. Lägger svala professionella blickar över huden. De ska inte vara annat heller, men jag vill inte ha dem nu.

*

Kom, jag vill prova, jag har bara gjort det några gånger förut, säger jag.
Tyngden av en annan kropp på sidan av min.
Andetagen mot sidan av halsen. Huden där, flortunn, som en spänd hinna över mitt inre. Det sprakar och knäpper.

Journalspråket flimrar framför ögonen: Sensorisk överkänslighet.

På andra språk, högspänning.
Minnet av att få dödsångest av att tvätta håret som barn.
Jag drunknar. Jag dör!

Men, utan det skulle det här inte gå.

Det är på gränsen mellan skönt och obehagligt, det är därför jag vill det, säger jag.
Som för att ursäkta, min krummande rygg, slingrandet mellan de starka armarna.
Gör det bestämt bara. Jag säger till om du måste sluta. Det värsta jag vet är folk som tar i mig som om jag kan gå sönder.
Hans hand i mitt hår. I det här rummet är kön egalt.
Huden på halsen som tänds mot hans läppar.
Vita blixtrar efter ryggen.
Det fungerar, tänker jag förbryllat.
Vällusten bryter upp mig. Rusar ur mig som vrål.

*

Det måste finnas andra händer.
Än de som ordnar knappar och dragkedjor och kaffekoppar med lönearbetets professionalitet.

Det är dem jag vill ha nu.

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s